Att glömma bort någon som hjälpt en när det varit riktigt förjävligt i ens liv, gör mig så arg. Hur svårt det är att se verkligheten och att förstå sanningen. Att bara utnyttja någon för att sen bara släppa allting när det börjar bli bättre i ens liv gör mig ännu argare. Jag är tacksam, fler borde verkligen vara det. Eller nej, fler borde komma ner på jorden och våga förstå vad ärlighet är, att sanningen kan vara svår ta men så jävla betydelsefull. Jag tror verkligen på att ärligheten vara längst. Vad tror du?